Ella - Day 'n Night

Uppdraget på Fjällängen är avklarat. Inga fler tidiga mornar, inga fler söta barn och inga fler bråkiga barn. Jag förstår att de flesta av killarna hatade mig, jag tvingade dom nämligen att göra saker inför tjejerna som tjejerna var och är bättre på. Men jag kan inte sluta undra om jag var likadan när jag var i deras ålder. 10 år sedan. Jag vet vilken klass jag gick i när jag gick i fyran och femman. Rolig klass och med den vanliga fördelningen av bråkiga killar, snälla killar, populära tjejer och lugna tjejer. Jag förstår också att jag hade ungefär lika usel humor. Men jag kan inte minnas att vi var så uppdelade som de här klasserna jag haft är. Tjejerna och killarna har en varsin del av gymnastiksalen. Jag ber dom sprida ut sig över hela, men det är verkligen som att det är en vägg vid mittlinjen. Om jag ber dom flytta sig över så börjar det bråkas. Tjejerna och killarna pratar inte med varandra. Den enda kommunikation som sker mellan könen är tjejernas hyshande. Om någon kille sa något till någon av tjejerna så ignorerades det. Jag kan verkligen inte komma ihåg att det var så när jag gick i min 4-5 och i min 5-6. Vi umgicks allihop, både på lektioner, raster, fritid och på gymnastiken.

Makes me wonder, kommer jag ihåg så fel eller är det 2009 som är fel?

Det tåls att tilläggas också att jag nämnde detta till en lärare, och insåg fort att det var ett misstag. Lärare är speciella. Jag trodde när jag slutat skolan att det kanske bara var så man tyckte när de hade något att säga till om i ens liv och att man växte ifrån känslan av att ogilla folkslaget när man växte ur birkenstocken man var tvungen att ha som inneskor.
Men sanningen är att lärare som varit lärare länge är speciella. De har konstiga åsikter och använder sig av konstiga metoder för att återställa det dom tycker är oordning till det dom tycker är ordning.
Ett exempel är här på sin plats. Jag talar om för läraren att jag tycker att det är så konstigt med könsuppdelningen och bara nämner det fint i förbifarten. Lärarens svar på detta är att han "håller med". "- Det är inte okej!"
Detta talar han om för mig att han ska försöka åtgärda genom att tvinga barnen att sitta varannan kille/varannan tjej på bänken vid uppropet.
Bra metod. Nu är jag ingen utbildad pedagog eller barnpsykiatriker men min gissning ligger någonstans här; Umgänge mellan könen kommer då bli någon barnen förknippar med tvång och motvilja. Alltså ingen positiv känsla. Givetvis kommer barnen till slut börja umgås allihopa, och de kommer inse hur olika men lika dom är. Dom kommer ha kul tillsammans, men jag tror inte att lärarens tvångmetod kommer påskynda hela grejen. Faktiskt. Jag kanske har fel, men jag tror inte på tvång...

Slut på ordbajs nu.

heddåheddå