Varde ljus - del II
Jag ringde alltså min käre far för support. Vid det här stadiet är jag så frustrerad att jag bara vill låta det vara bläckmörkt och gå och lägga mig, kanske även gråta en skvätt. Men min far peppade mig och jag tog snällt på mig jackan för att gå på Domus och köpa proppar.
Jag ser framför mig hur jag går ut och det är kallt kallt kallt och jag köper proppar och sen är det uppför uppför uppför och sedan tre trappor. Men jacka på det är bara att gå. Jag går på Domus, hittar proppar, och kallt var det så hela första biten av min vision var korrekt, ni vet kallt kallt kallt-delen. Men mina 10a-proppar är självklart slut. Bara för att hela dagen igår var en motgång. Efter mycket om och men och ett besök på Hemköp så kommer jag iallafall hem med mina proppar, och jag hade såklart rätt om uppför uppför uppför och sedan tre trappor-delen också.
Jag fixar till säkringen. Jag sätter mig och karvar plastöglan på lampan till sovrummet (extremt förbannad vid det här stadiet), sätter upp plastgrejerna, skruvar i glödlampan, testar, det funkar. Allt är nu rätt bra.
Jag ger mina takinstallationer en dödande blick för att jag inte kan sätta dit glaskuporna och sätter mig sedan i soffan. Då ser jag all smuts. Bara att sätta igång med dammsugarn och moppen. Men det känns helt okej att städa, det går fort och det blir fint. Jag har ju taklampor nu.
Jag sätter mig i soffan igen, denna gång i totalt mörker förutom min bästa vän som lyser lite How I Met Your Mother. Jag gillar mörker och att jag vet att jag kan tända om jag skulle vilja ha ljus. Sandra kom sen och hämtade tvn och jag lyckas skicka med henne en massa annat rot så jag får mera plats. Allt går fint nu, paniken börjar lägga sig och det är ljust och städat i lägenheten. Allt går bra tills jag ska salta pastavattnet.
Hur skulle jag kunna veta att det låg proppar i den där asken, den ser ju för faan ut att innehålla örter. Det kan inte räknas som en motgång. Det kan inte räknas som en motgång att försent upptäcka något som hade kunnat vara det bästa som hade hänt den dagen, eller?
Men det var värre att se propparna i skåpet än någon av de motgångar jag haft under kvällen.
Sen har vi ju anledningen till att detta blev en följetång. Det blev bara pricken över i igår. Jag skrev hela inlägget, och jag formulerade dessutom slutet bättre än vad jag gjorde idag trots alla motgångar. Men eftersom det var en extremt dålig dag igår så åt datorn upp halva inlägget när jag skulle förhandsgranska det. Slutet försvann och min sista gnutta tålamod med det. Slutet gott allting gott, om då slutet är bajs då måste ju allt annat vara bajs också.
Tyvärr känner jag nu när jag läser igenom både del I och del II att hur många ord jag än använder kommer ni antagligen aldrig förstå min frustration igår. Aldrig.
Men idag är allt bra! Bara så ni vet. Bra dag!
heddåheddå
Jag ser framför mig hur jag går ut och det är kallt kallt kallt och jag köper proppar och sen är det uppför uppför uppför och sedan tre trappor. Men jacka på det är bara att gå. Jag går på Domus, hittar proppar, och kallt var det så hela första biten av min vision var korrekt, ni vet kallt kallt kallt-delen. Men mina 10a-proppar är självklart slut. Bara för att hela dagen igår var en motgång. Efter mycket om och men och ett besök på Hemköp så kommer jag iallafall hem med mina proppar, och jag hade såklart rätt om uppför uppför uppför och sedan tre trappor-delen också.
Jag fixar till säkringen. Jag sätter mig och karvar plastöglan på lampan till sovrummet (extremt förbannad vid det här stadiet), sätter upp plastgrejerna, skruvar i glödlampan, testar, det funkar. Allt är nu rätt bra.
Jag ger mina takinstallationer en dödande blick för att jag inte kan sätta dit glaskuporna och sätter mig sedan i soffan. Då ser jag all smuts. Bara att sätta igång med dammsugarn och moppen. Men det känns helt okej att städa, det går fort och det blir fint. Jag har ju taklampor nu.
Jag sätter mig i soffan igen, denna gång i totalt mörker förutom min bästa vän som lyser lite How I Met Your Mother. Jag gillar mörker och att jag vet att jag kan tända om jag skulle vilja ha ljus. Sandra kom sen och hämtade tvn och jag lyckas skicka med henne en massa annat rot så jag får mera plats. Allt går fint nu, paniken börjar lägga sig och det är ljust och städat i lägenheten. Allt går bra tills jag ska salta pastavattnet.
Hur skulle jag kunna veta att det låg proppar i den där asken, den ser ju för faan ut att innehålla örter. Det kan inte räknas som en motgång. Det kan inte räknas som en motgång att försent upptäcka något som hade kunnat vara det bästa som hade hänt den dagen, eller?
Men det var värre att se propparna i skåpet än någon av de motgångar jag haft under kvällen.
Sen har vi ju anledningen till att detta blev en följetång. Det blev bara pricken över i igår. Jag skrev hela inlägget, och jag formulerade dessutom slutet bättre än vad jag gjorde idag trots alla motgångar. Men eftersom det var en extremt dålig dag igår så åt datorn upp halva inlägget när jag skulle förhandsgranska det. Slutet försvann och min sista gnutta tålamod med det. Slutet gott allting gott, om då slutet är bajs då måste ju allt annat vara bajs också.
Tyvärr känner jag nu när jag läser igenom både del I och del II att hur många ord jag än använder kommer ni antagligen aldrig förstå min frustration igår. Aldrig.
Men idag är allt bra! Bara så ni vet. Bra dag!
heddåheddå
Kommentarer
Trackback
