Bevis
Jag sitter i bilen på väg från Aspås till Änge, ganska lugn och harmonisk. Positiv, eventuellt stressad över allt som ska ordnas under dagen, men Aspås, det är bra ungar och jag blir inte arg av dom. Snarare glad. Jag älskar ju som bekant mitt jobb och idag även dagen trots onsdag.
Ni förstår mitt state of mind.
Jag kör förbi en stillastående bil, och hade jag kört för fort så hade jag saktat in ifall bilen skulle innehålla poliser med hastighetskamera, ur bilen kliver två män. Hjärnan fortfarande i neutralt läge. Männen går till bagageluckan. Hjärnan fortfarande relativt neutral. Männen tar då fram en stor spade. PANG! Hjärnan tänker direkt att de ska ut i skogen och gräva ner någon de mördat.
Vad är det för fel på mig?
Hjärnan avfärdar tanken genom att resonabelt tänka att "Ha! Nej så kan det inte vara, då skulle dom ju åkt in på grusvägen så dom inte är lika synliga. Synliga för sådana som jag."
Känner mig absolut inte sinnessjuk.
Känner mig heller inte självmordsbenägen eftersom jag inte skrev detta inlägg medan jag körde bil.
Körde bil förbi ett par känslokalla mördare.
Mvh Ella af Ondo
