Helg
Blev ingen uppdatering i senaste inläggen trots att uppehållet på några dagar. Det har inte hänt något. Dansat och sovit. Var på röntgen och har inte fått några svar än. Självklart tog jag mig inte upp i tid heller så trots löftet till mig själv så blev det taxi. Och mötet jag skulle på senare den dagen var nästa månad. Så tisdagen var inte så toppen. Men onsdagen var helt händelsefattig och torsdagen har jag berättat om.
Idag har jag haft vanlig pre-work på Olearys grymma after-work. Två favoriter, några populära och jag, toppen. Nu ska det iväg och jobbas, det är tydligen kaos på jobbet.
heddåheddå
Varde ljus - del II
Jag ser framför mig hur jag går ut och det är kallt kallt kallt och jag köper proppar och sen är det uppför uppför uppför och sedan tre trappor. Men jacka på det är bara att gå. Jag går på Domus, hittar proppar, och kallt var det så hela första biten av min vision var korrekt, ni vet kallt kallt kallt-delen. Men mina 10a-proppar är självklart slut. Bara för att hela dagen igår var en motgång. Efter mycket om och men och ett besök på Hemköp så kommer jag iallafall hem med mina proppar, och jag hade såklart rätt om uppför uppför uppför och sedan tre trappor-delen också.
Jag fixar till säkringen. Jag sätter mig och karvar plastöglan på lampan till sovrummet (extremt förbannad vid det här stadiet), sätter upp plastgrejerna, skruvar i glödlampan, testar, det funkar. Allt är nu rätt bra.
Jag ger mina takinstallationer en dödande blick för att jag inte kan sätta dit glaskuporna och sätter mig sedan i soffan. Då ser jag all smuts. Bara att sätta igång med dammsugarn och moppen. Men det känns helt okej att städa, det går fort och det blir fint. Jag har ju taklampor nu.
Jag sätter mig i soffan igen, denna gång i totalt mörker förutom min bästa vän som lyser lite How I Met Your Mother. Jag gillar mörker och att jag vet att jag kan tända om jag skulle vilja ha ljus. Sandra kom sen och hämtade tvn och jag lyckas skicka med henne en massa annat rot så jag får mera plats. Allt går fint nu, paniken börjar lägga sig och det är ljust och städat i lägenheten. Allt går bra tills jag ska salta pastavattnet.
Hur skulle jag kunna veta att det låg proppar i den där asken, den ser ju för faan ut att innehålla örter. Det kan inte räknas som en motgång. Det kan inte räknas som en motgång att försent upptäcka något som hade kunnat vara det bästa som hade hänt den dagen, eller?
Men det var värre att se propparna i skåpet än någon av de motgångar jag haft under kvällen.
Sen har vi ju anledningen till att detta blev en följetång. Det blev bara pricken över i igår. Jag skrev hela inlägget, och jag formulerade dessutom slutet bättre än vad jag gjorde idag trots alla motgångar. Men eftersom det var en extremt dålig dag igår så åt datorn upp halva inlägget när jag skulle förhandsgranska det. Slutet försvann och min sista gnutta tålamod med det. Slutet gott allting gott, om då slutet är bajs då måste ju allt annat vara bajs också.
Tyvärr känner jag nu när jag läser igenom både del I och del II att hur många ord jag än använder kommer ni antagligen aldrig förstå min frustration igår. Aldrig.
Men idag är allt bra! Bara så ni vet. Bra dag!
heddåheddå
Varde ljus
Jag vet inte om ni visste det men jag bor i en av Östersunds mörkaste lägenheter. Och då menar jag inte mörk som i inredar-språk-mörk utan mörk som i utan-lampor-mörk. Detta har resulterat i assymmestrisk ögonskugga och fläckig foundation. Det har även resulterat i att dummsugaren inte behövts och i att man ständigt känner sig risig när man är hemma. Och självklart har det reusluterat i att flera jobbiga situationer uppstått.
Idag var iallafall dagen då detta skulle ändras. Gick ner på Elkedjan och förklarade läget och kom därifrån med två plafonder. Inga konstigheter, koppla in, skruva fast och tryck på knappen - varde ljus!
Några timmar senare kommer jag hem och sätter igång. Självklart får jag stå på en vinglig stol och balansera på yttersta tippen av stortån med armarna så långt upp som det är möjligt, och ändå når jag inte riktigt. Jag lägger en riktigt stor kudde på och klättrar upp igen. Då är lampans ögla för liten för kroken i taket och jag måste karva bort lite plast. För att göra en förlängningsögla av snöre funkade inte, då blev hela kalaset för långt ifrån taket. SÅKLART.
Det var vid det här laget jag började bli så frustrerad att jag känner paniken i tårkanalerna.
När jag karvat i plasten, kopplat in strömmen, skruvat fast plastplafonden ordentligt trots den extrema mjölksyran i mina väldigt uppsträckta armar, fått dit lamporna och testat dom, då var det dags för själv glasplafonden. Jag inser fort att motgång nummer 384 är på väg. Jag är verkligen för kort, för vek och är alldeles för labil för att få fast den. Jag har inget tålamod kvar och tar därför steget in till sovrummet istället. Skippar glaskupan i vardagsrummet helt enkelt, tills jag kan få hjälp.
Jag går iallafall in i sovrummet och ska ta ner Sandras lampa, även kallad motgång nummer 385, även kallad dödsfällan, även kallad "lampa". Den smäller och säkringen går. Ringer Sandra, vi har inga proppar vad hon vet, jag kollar lite men ser inga. Ringer pappa för vanligt dotterns-första-propp-har-gått-samtal och fortsättning följer imorgon. Så även förklaring till varför detta blev en följetång.
heddåheddå
Måndagsångest
Började dagen med en tre timmar lång barutbildning på jobbet, blev en hel del snack om annat också... Som vanligt.
Sedan har jag dansat. Började dåligt men blev bättre och allt börjar klarna inför showen. Har gjort hälften av alla placeringar och ska bara klippa avslutningen och få tag på Bolibompa, originalversionen så är musiken klar.
Morgondagen kommer bjuda på spänning. Blir först spännande och se hur jag ska göra för att ta mig upp kl 7 på morgonen, sedan ska det blir spännande att se vad personalen på röntgenavdelningen har att säga och sist men inte minst ska dfet bli spännande med mitt tredje p-möte på tre dagar!
duscha-sova-heddåheddå
Titta
Nu har det gått två dagar och inget inlägg igen. Jag som verkligen hade rivstartat om det här bloggen. Men jag har faktiskt haft lite fullt upp. Om det är till någon tröst...
Sedan jag skrev sist har jag faktiskt mest jobbat. Helgerna är ju nästan de enda dagarna jag jobbar. Gick jättebra i fredags, alla andra klev av och jag tog min lilla garderob och ett gäng jackor och gjorde det bästa av kvällen. Blev rätt trevligt. Hade trevligt sällskap i omgångar. Tack vare en mystisk liten hawaiian med sångtalang blev faktiskt drixhinken rätt välfylld också.
Lördagen såg ut som den brukar jobbmässigt. Förutom att jag absolut inte var lika bra som jag varit senaste tiden på Dallen, kände mig mest i vägen och rätt slö. Sedan fick man ju gå hem till kära mor och låna tvättstuga, träffa lillebror och äta god mat. Och medan jag hade en trevlig konversation med Lovis gick jag hem och gjorde mig iordning för jobb. En lugn kväll, klar tidigt, hämtade tvätten hos mamsen och gick hem.
Söndagen började som den brukar också, iväg till sporthallen för basket. Sedan blev det ett trevligt p-möte på Olearys innan det blev en ännu trevligare middag at my place. Lite kina, lite mys på soffan, lite How I Met Your Mother - Perfekt Sunday Afternoon helt enkelt.
Söndagen fick avslutas med en fika med Sandra, en biltur och snart blir det lite HIMYM tills man somnar.
Känns som att det här inlägget skrek söndag. Det här inlägget är precis som en söndag, halvtrist, oinspirerat och sömnigt.
Så då blev det okej iallafall, passade ju som in i sammanhanget. "Liksom"
heddåheddå
Check and done.
Uppdraget på Fjällängen är avklarat. Inga fler tidiga mornar, inga fler söta barn och inga fler bråkiga barn. Jag förstår att de flesta av killarna hatade mig, jag tvingade dom nämligen att göra saker inför tjejerna som tjejerna var och är bättre på. Men jag kan inte sluta undra om jag var likadan när jag var i deras ålder. 10 år sedan. Jag vet vilken klass jag gick i när jag gick i fyran och femman. Rolig klass och med den vanliga fördelningen av bråkiga killar, snälla killar, populära tjejer och lugna tjejer. Jag förstår också att jag hade ungefär lika usel humor. Men jag kan inte minnas att vi var så uppdelade som de här klasserna jag haft är. Tjejerna och killarna har en varsin del av gymnastiksalen. Jag ber dom sprida ut sig över hela, men det är verkligen som att det är en vägg vid mittlinjen. Om jag ber dom flytta sig över så börjar det bråkas. Tjejerna och killarna pratar inte med varandra. Den enda kommunikation som sker mellan könen är tjejernas hyshande. Om någon kille sa något till någon av tjejerna så ignorerades det. Jag kan verkligen inte komma ihåg att det var så när jag gick i min 4-5 och i min 5-6. Vi umgicks allihop, både på lektioner, raster, fritid och på gymnastiken.
Makes me wonder, kommer jag ihåg så fel eller är det 2009 som är fel?
Det tåls att tilläggas också att jag nämnde detta till en lärare, och insåg fort att det var ett misstag. Lärare är speciella. Jag trodde när jag slutat skolan att det kanske bara var så man tyckte när de hade något att säga till om i ens liv och att man växte ifrån känslan av att ogilla folkslaget när man växte ur birkenstocken man var tvungen att ha som inneskor.
Men sanningen är att lärare som varit lärare länge är speciella. De har konstiga åsikter och använder sig av konstiga metoder för att återställa det dom tycker är oordning till det dom tycker är ordning.
Ett exempel är här på sin plats. Jag talar om för läraren att jag tycker att det är så konstigt med könsuppdelningen och bara nämner det fint i förbifarten. Lärarens svar på detta är att han "håller med". "- Det är inte okej!"
Detta talar han om för mig att han ska försöka åtgärda genom att tvinga barnen att sitta varannan kille/varannan tjej på bänken vid uppropet.
Bra metod. Nu är jag ingen utbildad pedagog eller barnpsykiatriker men min gissning ligger någonstans här; Umgänge mellan könen kommer då bli någon barnen förknippar med tvång och motvilja. Alltså ingen positiv känsla. Givetvis kommer barnen till slut börja umgås allihopa, och de kommer inse hur olika men lika dom är. Dom kommer ha kul tillsammans, men jag tror inte att lärarens tvångmetod kommer påskynda hela grejen. Faktiskt. Jag kanske har fel, men jag tror inte på tvång...
Slut på ordbajs nu.
heddåheddå
Titta hon snackar
Det finns ett fåtal människor i världen som man verkligen mår bra av att umgås med. Rakt igenom mår bra. Alla dessa är må-bra-människor av olika anledningar och får en att må bra på olika sätt, men slutresultatet är samma. Jag har många vänner som får mig att må bra, men må-bra-människor är det något speciellt med, dom är av en sällsynt art. Några av mina sådana har flyttat härifrån och endast några återstår. Sessan är en sån tjej. Hon må vara ung men hon är fasen inte dum och Sessan själv och en annan av mina må-bra-människor förstår vilken glädje det är att få prata med henne, och varför.
Därför vill jag bara tacka för sällskapet ikväll.
En kväll då hjärnor vädrades som hon själv sa.
Många roliga kommentarer fälldes ikväll och många skulle kunna bli grymma blogginlägg. Så vi hoppas alla på fortsatta dejter med Sessan, för allas skull.
tack för idag, slut för idag heddåheddå
Tjejen i köket
Sitter just nu och smarrar på en pasta med en röra av tomater, oliver och svamp. Extremt gott.. Lite How I Met Your Mother på det här så är allt grett sen.
Tror att jag ska laga middag ikväll också!! Limekyckling med ris, ännu godare.
Kanske mina Sandror ska få smaka..
Nej, mitt i maten nu.
Heddåheddå
Duktig tjej
Inte så jättemycket jobb kvar nu faktiskt. Lite detaljer.
Follow up på lite annat då.
Har lagat mat i mitt kök igen. Pasta med körsbärstomater och parmaskinka. Grymt gott.
Bilderna från photoshooten i sthlm har kommit. Både från trendfotningen och specialeffekterna. Bra jobbat Joss, kanske inte lika stark insats från mig. Nästa photoshoot verkar bli rätt snart... Spännande.
Träffade lilla sessan idag, hasplade ur mig en extremt snabb genomgång på hur det låg till. Lagom för att hon skulle bli nyfiken och allt gick som planerat. Hon och jag ska leka imorgon! Perfekt.
Har även lyckats planera en dejt med min andra Sandra på fredag och kanske tillochmed en liten fylla till lördag, vi får se.
Life is good today!
heddoheddo
Väx upp!
Jag vill inte sätta upp mig på någon lång utbildning förrän jag kommer på vad jag vill bli när jag blir stor.
Glömde...
Jag och Bella står och jobbar en fredag själva. Det är kö till Simon och vi hinner verkligen inte med. Det är 18-åringar ute och allt som hör till det konceptet. Jo jag vet, jag är bara strax över 20 själv men det är skillnad på mig och dom!
Vi står alltså där och sliter våra fina häckar av oss och det är uthängning och inhängning och fullständigt kaos.
Plötsligt ser jag ett par i kön. Det är aldrig kul, dom här står dessutom och äter upp varandra. Genast känner jag mig som Soup Nazi och blir fly förbannad. "Jävla ungar står i min garderob och hånglar!"
http://www.youtube.com/watch?v=YJyGJQx2Fgk&feature=related
(Förstår ni inte klippet så är det ingen mening ni fortsätter läsa, kom tillbaka när du sett hela Seinfeld-avsnittet om the soup nazi..)
Detta åtgärdar jag dock fint med att jag hämtar ut tjejens jacka och i princip kastar den på deras tungor för att få dom att sluta. Tar sedan hans lapp, kommer tillbaka med hans jacka och ser att hon hunnit fått på dig jackan och svalt hela hans ansikte igen. Förbannad som jag är vid det här laget tar jag även hans jacka och kastar den perfekt. Den lägger sig precis som planerat över hans ansikte för att blockera tungorna från att hitta varandra. Mission accomplished. Hejdå snuskisar. NO SOUP FOR YOU
Update
Därför tänkte jag ge en liten update på sådant som jag kan ge det på nu när jag faktiskt tänker på det.
Stickningen till exempel. Den har dött ut. Sedan flytten har jag inte ens funderat på att sticka. Det blev helt enkelt som Lovis sa. Nu ligger allt garn, allt påbörjat, alla stickor och de flesta av mössorna och vantarna i min resväska, på väg upp till förrådet.
Update på fotleden som förföljt mig sedan början på gymnasiet; har fått tid för röntgen på tisdag nästa vecka och det ska bli spännande och se hur dom väljer att formulera sig när dom ska tala om att dom inte förstår vad problemet beror på.
Vad mer..? Jag trivs i nya lägenheten, trivs med mitt nya täcke. Har inte lagat någon mer mat i mitt kök, förutom knäckemackor och hjälpt Kalle koka nudlar.
Enough..
heddoheddo
För glad?
Idag har jag haft en konversation med denne läsare och insett att jag är för glad. Kanske tillochmed för lycklig för att komma på något att skriva.
Jag som person är känd för att vara bitter och rätt elak, och bloggen brukar och bör väl spegla "författaren". Om jag då är rätt nöjd med livet, hur går det med bloggandet då? Ja ni ser ju själva hur det går.
Långa men meningslösa inlägg om en extremt vanlig tjejs vardag.
Order från min enda och mest trogne läsare är att skriva om glada och trevliga saker. Hur gör man då?
Jag har väldigt roligt nu för tiden och eftersom då bloggen ska spegla mitt liv så borde den vara rolig. Men ni vet själv, det mesta som är riktigt kul och värt att nämnas är you-had-to-be-there-moments. Helt plötsligt blir bloggen tråkig igen... Fast på ett nytt och fräscht sätt.
Valet och kvalet. Antingen bitter, medel-svensson-olycklig-ella och hyffsat rolig blogg eller lycklig ella och tråkig blogg...
Make your choice.
heddoheddo
Helt oinspirerad
Har egentligen en hel del att skriva om. Men jag har inte kommit in så mycket i det här med att blogga att jag tycker att jag kan skriva om det.
Det har varit ups and downs den här veckan, både med dansen och resten av livet. Faktiskt mest ups och just nu är det rätt up med både och också faktiskt. Tror att det bara var ett litet down igår, bra statistik den här veckan alltså.
Jobbade garderob igår och vi hade grymt drag igår, så jag och Bella teamade såklart perfekt! Jobbade servis idag och då blev det en hel del Calle 50cl till alla norrmänn. Helt otroligt vad öl man tydligen kan hälla i sig. Och sen är det ju faktiskt helt fantastiskt dumma en del är. Tror jag håller på utveckla en extrem nötallergi. Nötter börjar komma upp till samma trappsteg som gråskallarna. Snart kommer dom falla lika hårt.
Så ett inlägg som skulle kunna bli en roman blir istället extremt ointressant och kort, men sånt händer. Tänk, en dag kanske jag också kommer till det stadiet då jag kan skriva om allt. Oj vad kul ni skulle kunna ha.
Nu blir det garderob igen, ev att jag kliver av och går ut en lördag för första gången!
Vi får se, jag lär som vanligt bli nerröstad...
heddoheddo
Besviken?
Mina segertågstjejer var jätteduktiga i söndags och jag var jätteduktig imorse.
Vaknade och klev upp i tid. Eventuellt att jag fick lite hjälp av mannen som aldrig sover, men jag klev upp i tid, kom iväg i tid och kom jättebra överens med kunden.
Det som hände imorse var alltså att jag åkte till Fjällängsskolan på uppdrag av Wendla och hade åk 4-5 i dans. Typisk gränspuck ålder, antingen är dom små jobbiga good mood eaters eller så är dom små söta barn. Dessa var barn, helt underbart faktiskt. Har 9 timmar kvar med dom så vi får väl se hur det slutar men dagens tre var inget annat än succe från alla håll.
Dansen på studion gick kanske mindre bra. Lite lata, lite stela och lite bortglömda kombinationer men annars helt okej.
Dagens 8.5 h avklarat och nu är röjet igång.
Något annat som är avklarat är att jag lagat mat i mitt kök. Ingen knäckemiddag idag inte, förutom en liten knäckemacka med rökt renmjukost till maten. Resultatet av lite hittegods i köket; Pasta med en stekt kompott av lök, svamp (kommer inte ihåg vad den heter) och rökt kalkon toppat med en färsk tomat. Inte helt illa faktiskt!
Nu är jag mätt och belåten och lagom trött, ligger i soffan och tittar på tv. Snart blir jag ju av med tvn så det är bara att passa på. Men om någon har en tv som samlar damm är det bara att plinga mig, jag kan damma av den regelbundet hemma hos mig om du vill, tills du vill ha tillbaka den.
Nu blir det nog sova.
Heddoheddo
Återigen
En vecka och 5 dagar sedan jag skrev sist, börjar kännas tjatigt.
12 dagar, och jag har faktiskt hunnit med en hel del saker. Mina tidigare arbetslivserfarenheter från snabbmatsbranchen sitter ju så klart i och effektivitet är vad jag är bra på.
Sedan sist har jag gjort mycket gamla vanliga, ni vet jobbat, varit på basket och jobbat lite till.
Men sen har jag ju flyttat! Det är ju rätt toppen.
Jag har även hunnit "fira" nyår, på jobbet.
Sen har vi ju haft den stora högtiden också, trettondagsafton och trettondagen, det tog min extremt religösa familj ca 15 minuters intensivt funderande innan vi kom på varför det var en högtid. Det visade sig att det var denna fina dag de tre vise männen kom. Tack och hej och julen var slut.
Har hunnit med kalas både på Marité med garderobsfest och hunnit med kalas hemma hos mig och Sandra.
Har också hunnit köpt nya jacka, lagt upp en liten plan att åka till Ikea och vad som ska inhandlas.
Det enda jag inte hunnit med så bra är att laga mat i mitt nya kök. Men jag har blivit grym på att göra knäckemackor och det har även blivit några trevliga middagar och luncher då någon med matlagning som yrke fått fixa maten.. Inte helt tokigt.
Trots att dagen började på nästan värsta tänkbara sätt så verkar det i slutbetyg få godkänt. Kanske tillochmed VG.
Idag kom min skönhet hem från Libanon! En glad surprise när man ser ett missat samtal från den donnan! Mycket har hon missat och mycket fick hon höra!
Dessutom var mina danstjejer jätteduktiga på träningen och jag och bella hade sedan en trevlig middag tillsammans.
Nu väntar en helg av jobb, en söndag med basket/dans och sedan rullar det på.
Dansen sätter igång och det blir full rulle. Det blir en krutstart då det de första två veckorna blir minst 24 h / vecka.
Extremt tråkigt inlägg men med tanke på vad vi väntar oss för kunder i garderoben i helgen kan det eventuellt bli ett roligare inlägg på lördagsnatten. Det lär bli en hel del pax inte...
Heddoheddo
